Björnjakten i Jämtland gav inga björnobservationer detta år. Vi hittade en del björnskitar och uppgrävda stubbar men inget som var riktigt färskt. Vi såg mycket älg och räv därutöver had vi en del kontakter med ren, mård och rådjur. Avsaknaden av bilder på fällda djur så bli det lite andra typer av bilder. Även om jakten inte gav något resultat så har det varit en mycket trevlig tillvaro i goda kamraters sällskap.
Bruno fick full utdelning idag. Dubble med ett kort eftersök. Eftersom husse inte fick en fullträff på det andra djuret fick Bruno spåra en kort sträcka och uppleva att det låg ett djur till i löpan. Oh så nöjd han var!
Ina har alltid haft förkärlek att driva räv. Det har genom åren fälts en del Micklar. Man brukar säga att äpplet aldrig faller långt ifrån trädet. Nu verkar det som om Busan också insett hur roligt det kan vara att driva räv, framförallt när husse skjuter den så man får bita och ruska den ordentligt.
Morgonen började med jakt på färska spår efter fyra vildsvin. Efter endast några minuters väntan skallade Nicki. Efter en halvtimme rapporterades första grisen skjuten. Jag frågade om den blev på platsen och fick svaret att den gått iväg men skytten hade grisen på fem meter och såg skotthålet så han var säker på att den låg död. Jag bad han att inte gå efter eftersom jag ville gå med Läxa på ett rent spår.
Efter ytterliggare en timmes jakt så kom jag till skytten varm och genomsvett, även om det var tio minusgrader...
På med koppel ovh visade spåret för Läxa. Det var inga tveksamheter där inte. Efter 50 m såg jag att grisen låg strax framför mig. När Läxa såg grisen tog hon snabbt två steg bakåt, sedan närmade hon sig sakta för att konstatera att den var död. Hon visade tillräckligt mycket respekt för att jag skall vara nöjd. Det bådar gott för framtiden!
Det höll på att bli en kraftig decimering av Jaktgillets hundar den gångna helgen. Det började med att Axe blev trampad av hästar när han genade genom en hästhage för att komma tillbaka till husse. Efter några dagars vila så fanns det inga större men kvar, bara en stukad självkänsla.
Därefter anföll brodern Acke en sugga med allt mod och vrede som en liten tax kan. Eftersom en tax inte förstår sin egen kroppsforms begränsningar så får man säga att han hade en enorm tur...Han går numera under namnet STÅLTAXEN
Läs vidare på Peggys blog om Ackes dåraktighet här: Länk här. Foto: Peggy Westerlund
Men inte nog med det! Därefter ringer Bamses husse och meddelar att Bamse blivit överkörd av bil. När husse kom till olycksplatsen fanns där ingen hund att finna. Bilföraren var allmänt förvånad eftersom han sett hunden försvinna under bilen. Bamse hade (troligen av rädsla) stuckit till skogs efter smällen. Tack vare GPS-pejlen hittade husse honom väldigt snabbt. Bamse hade skärsår i huvudet och på öronen samt hela ryggen full med olja. Efter ett besök hos veterinären och efter ett antal röntgenplåtar kunde husse åter vända hemåt med PANSARTAXEN Bamse. Inga större skador där inte!
Nu hoppas vi att det är slut med olyckorna och att det gamla talesättet om att olyckor alltid kommer i tre faktiskt gäller!
Åter en mycket bra början på älgjakten. Tjur, kviga och kalv skjutna första 2 dagarna samt en kulting. Extra kul för Andre som på sin födelsdag fick skjuta tjuren som också var hans första älg! En herre med 8 taggar som vägde hela 250 kg.
Grattis!
Undertecknad fick också offra sig att skjuta kvigan. Bägge hundarna skällde på stånd i en tät granplantering. Jag smög upp i kanten och ställde mig och njöt av musiken. Efter en stund kunde jag se att det var ett ensamt mindre hondjur. Efter en stund så kom hon ut i den grövre skogen. Det är väldigt trevligt att stå en stund och titta på hundarnas arbete. Efter att kvigan gjort en kortare attack mot hundarna så var de säkra för skottet.
Till skillnad från föregående år så har vi haft en hel del kontakt med gris i år. Tomas fick skjuta sin första gris. Grattis!
Har presenterat vildsvin för lilla Lexa vi ett par tillfällen. Hon har visat ett bra psyke och lagom med mod och dådkraft. Hon har långsamt närmat sig de döda grisarna utan att uppvisa en alltför stor rädsla. Hon tycker inte att de luktar fruktansvärt. Samtidigt rusar hon inte fram och hugger i dem. Det känns som en riktigt bra början.
Har även påbörjat hennes spårträning genom att släpa skin med mycket gott resultat. Samma sak här att hon spårar med en viss försiktighet men ingen överdriven rädsla.
Blog 
